Kennel Nubbelundas

Avelsarbete

Jag är ”uppvuxen i valplådan" med framförallt Irländska settrar. Mitt starka djurintresse började tidigt, framförallt för just hund och häst. Jag är uppvuxen i en familj där hundar alltid funnits i hemmet, och med en mamma som fött upp hundar och katter av olika raser, och en pappa som fött upp hästar, så gissar jag att prägeln har satt sina spår för att jag skulle fortsätta i samma anda.

Min första "alldeles egna" hund hette Wilma, hon var från min mammas kennel och av rasen Irish softcoated Wheaten terrier. Underbara lilla Wilma som troget följde min sida i många år ❤️

Perro de agua español

Vår Spanska allroundhund som blir glad av själva uppgiften, inte bara belöningen!

Mina tankar kring avel

Rasens lynne/mentalitet

Oavsett ras så är hundens lynne det allra

viktigaste, och att inom aveln tänka på i första hand enligt mig.

Perron har visat sig reserverad/avvaktande, det är pga att den från början arbetat självständigt och inte ska ha något intresse för främlingar. Det är dock tråkigt att det därav uppstått ett negativt rykte inom rasen.

Att det i vissa fall när hunden i ”hett läge” gått över till aggressivitet. Att den t ex skäller, anfaller, biter.... Rädsla och osäkerhet bottnar det oftast i och hundens självförtroende behöver jobbas extra med så den blir trygg i alla situationer. Den behöver mycket social stimulans det första levnadsåret för att präglas så bra som möjligt, detta gäller såklart oavsett men extra viktigt med en lite mer reserverad perrovalp. Och givetvis ska en sådan hund inte avlas på. Det är okej till viss mån att vara reserverad/avvaktande/likgiltig, sålänge det fungerar i alla sammanhang utan att det påverkar hunden och dess omgivning på ett negativt sätt, det får inte bli en stress, så detta tycker jag behöver ”avlas bort” så gott det går.

Jag anser att det är bättre med en framåt, glad, nyfiken och social hund, som ändå lyssnar och fokuserar på mig, än en reserverad osäker hund som andra kan blir osäkra av, även om den aldrig blir aggressiv. Då kommer rasen med tiden visa fram en mer positiv sida överlag, få ett bra rykte och bli en allt mer populär och härlig allround/familjehund.

Hälsan är såklart också en jätteviktig aspekt i aveln och vi följer rasklubbens rekommendationer och skk:s krav. Bra höfter är givetvis att sträva efter men det är ett lotteri. A-höfter kan ge avkommor med D-höfter och tvärtom. Syskon ur samma kull kan få A respektive D osv. Det finns alltså inga garantier vad avkommorna kommer få för höfter oavsett hur bra föräldrarna är. Jag har en önskan att valpköpare får sina hundar höftröntgade vilken kan göras från 12 månaders ålder.

BPH säger inte allt enligt egen erfarenhet, men det kan vara en vägledning. Jag är jättetacksam om valpköpare utför BPH när de uppnått mognare ålder (tidigast 18 mån) då det gagnar avelsarbetet.

Uteendet är något varierande berorende av från vilket land som avlats på rasen då det önskats lite olika typer, och att det även från början avlades på tre olika blodlinjer inom rasen.

Personligen gillar jag den lite mindre och lättare byggda varianten. Inte allt för högställd och långdragen i kroppen. Jag vill få fram lång svans, roliga färgkombinationer och mycket pigment. Jag strävar efter att föra dessa anlag vidare tillsammans med så korrekta proportioner som möjligt, bra benställning och smidiga rörelser.

Jag stirrar mig inte blind på att det måste vara rastypiskt. Utan jag fokuserar främst på lynne/mentalitet, hälsa och helhet.

Arbetsviljan ska såklart finnas där, och det kan variera i kvickhet vad gäller kontaktsökande beroende på temperament, känslighet osv, och precis som alla andra raser har de mer eller mindre av aktiveringsbehov, men generellt behöver perron någon form av aktivering.

Självklart kan intresset för det olika aktiviteterna variera för vissa som hellre föredrar t ex agility framför lydnad, osv, och vissa gillar turligt nog det mesta. Man får pröva sig fram och bara hoppas på att matte/husse också tycker att det som hunden ”väljer” är roligt.

Av egen erfarenhet har jag mest upplevt enkla, lättlärda och uppmärksamma hundar som är enormt roliga att umgås med, en hund som anpassar sig enormt bra i alla slags miljöer!

Vissa hundar har mer nära till skall vilket jag inte önskar, inom ”rimlig gräns” såklart men det får inte bli ett evigt bjäbbande, eller såna höga skall så att man flyger i taket varje gång.

Jag strävar efter att få fram trevliga glada sällskapshundar som även kan användas/utbildas till/jobbas med inom alla områden.

”Perron blir vad du gör den till”.
Enormt anpassningsbar!

I kennelverksamhet sparas avkommor som känns lämpliga att avla vidare på. Det kan vara svårt att avgöra på 8 veckor, ibland omplaceras hunden och ibland sätts den ut på foder, då det är svårt att ha för många hundar på hemmaplan, och ibland passar hunden inte helt in i flocken, kanske den inte ska avlas på, kanske trivs den bättre i en ”mindre” familj med lite mer egen uppmärksamhet i större utsträckning än vad jag kan ge, osv.

Det viktigaste är att hunden mår bra och att dess familj är väl lämpad för den.